Det som är menat att bli

Det som är menat att bli, det kommer till en, om man vågar släppa kontrollen och följa hjärtat.

Vi reser hem från ett skönt julifirande i Åre, under vistelsen träffar vi på två superfina hundar som hälsar kärleksfullt med nospussar. Det är två whippets, hundrasen som jag velat ha sedan 12-års ålder. Vi har pratat länge om att skaffa en andra hund, men mest på skoj, tänkt ”JA visst” och sedan ”Nej” och inte mer med det.
Men något hände med oss efter att vi tydligt sagt ”Nä, en till hund ska vi inte ha” till Lars syster under julhelgen. På vägen hem börjar vi prata mer om whippets och Lars säger att vi nog måste ha en sån där. Vi kör längst fina skogsvägar och mitt i samtalet om logistiken kring en till familjemedlem så dyker ett speciellt moln fram på himlen. Format som en whippet förstås. Vi ler och tänker ”Någonting talar med oss”.

Jakten på uppfödare börjar och det känns viktigt för oss att allt känns rätt. Med Miso blev allt perfekt och där hittade vi den bästa uppfödare man kan tänka sig, som följt oss under Misos liv och även blivit en väldigt kär vän. Vi kontaktar flera whippetuppfödare och får ganska snabbt svar. Lars läser högt från ett av mailen ”vi bor på en liten ö utanför Enhörna” och jag säger ”Sluta, vad skriver dom?!”. Men det är sant, uppfödaren vi haft minst information från bor alltså på en liten egen ö precis utanför vår by. Ödet, som vi tror så starkt på, talar till oss. 

Mötet med uppfödaren till vår nya familjemedlem blir ett riktigt äventyr. Vi får en destination där vi ska möta upp Christer som ska hämta oss med båt. Det ångar från vattnet och isen har redan börjat lägga sig, Christer är pratglad och allt känns väldigt avslappnat. Det känns som att vi är på en äventyrlig dejt när båten bryter igenom isen under den 10 minuters långa båtfärden påväg till deras ö. När vi kommit fram till ön hoppar vi av båten och jag behöver ta någon sekund och bara ta in drömmen vi befinner oss i. Solen strålar och färgerna på sjön och isen är helt magisk. Ön är idyllisk och jag längtar att få komma dit när växtligheten börjat gro. 
Christer har förvarnat oss många gånger att huset på ön är ”ett riktigt hundhus, där även jag och Lisa får bo”, han öppnar dörren till en primitiv och enkel stuga och ut springer ett 15-tal glada whippets. Vi sätter oss på huk och blir helt översköljda av pussar från glada whippets. Himmelriket.
Jag undrar hur sjutton vi ska kunna välja från alla de där underbara, fina hundarna. Till slut har vi lyckats välja ut två favoriter som vi fokuserar på för att se hur dom är och hur de skulle passa in i vår familj.
En evighets väntan, i verkligheten några dagar, så får vi äntligen besked om att vår Sigge finns ledig för oss att köpa.

Välkommen hem Sigge, du har hittat rätt! <3