Det är alltid en speciell känsla att fotografera en väns bröllop. Det finns en annan slags nervositet och emotionell laddning som skiljer sig från de andra bröllopen.
Kerstin har jag känt sedan gymnasiet och mitt första minne av henne är att vi halsar från en flaska sprit, hånglar och jag vill minnas att vi rullar runt på gräset och känner oss rebelliskt ungdomliga.
Kanske första och enda gången jag halsar sprit.
För några år sen begav hon sig ut på en resa och där, i en bar i Kambodja, träffar hon mannen i sitt liv. När hon skrev till mig och berättade om denna fantastiska man så sa hon direkt “Malin, jag har träffat mannen jag ska gifta mig med!” Även om alla yttre omständigheter gjorde att jag kände mig aningens skeptisk så var det helt nytt att höra de där starka orden. Sagt och gjort. I lördags fick hon sin Carlos.
Eller, egentligen hade de haft ett surprise-bröllop i Australien redan, men ändå, för oss i Sverige var detta det första!
